03 sep Veckans hälsopromotion: Sätt upp mål, och håll dem (ibland)

Idag tänkte jag prata om mål, och prioriteringar. Jag tror nämligen att mål är superviktigt – för att utvecklas, pusha sig själv, skapa bra vanor, och känna bemästring. Jag tror också att målen, ibland, gör att vi blir fast i måsten och sätter för höga krav på oss själva. Paradoxalt?

Jag har MÅL gällande min träningsfrekvens/vecka. Crossfit 1-2 dagar i veckan, styrketräna 1-2 dagar i veckan + 2-3 yogaklasser (där minst en utav yogaklasserna skall vara en väldigt lugn klass). Kom ihåg – de här målen är baserade på vad som får MIG att må bra!

Att ha satt upp målen gör det enkelt för mig att planera min vecka och skapa bra vanor. Det gör att träningen blir av, men också att jag tränar i lagom dos. Jag älskar träning, men för mycket crossfit eller styrketräning funkar inte för mig –  det gör mig/min kropp stressad,  jag återhämtar mig inte tillräckligt, och det får mig att tappa motivationen till träning.

Att sätta upp mål behöver inte innebära att göra mer av saker. Du kan ha som mål att vara okej med att t.ex. träna lite mindre. Eller så kanske dina mål är kostrelaterade? Kanske är ditt mål att äta ute max en gång i veckan, för hälsans och plånbokens skull. Eller så är ditt mål att faktiskt äta ute en gång i veckan, för hälsans och livskvalitetens skull. Oavsett – mål är superbra för att styra sitt liv i den riktning man vill.

MEN. IBLAND STÅR MÅLEN I VÄGEN FÖR OSS!

Speciellt för oss som har det där duktig-flicka-beteendet (som för övrigt även killar kan ha), och vill uppfylla mål till varje pris. Som drivs av prestation, som måste förtjäna sina belöningar, och som vars värld rasar samman när vi inte når målen.

Är du elitidrottare så fine, höga mål är ganska viktigt då. Men för oss som tränar för att må bra, bli starka, leva länge? För oss som äter som vi gör för vårt välmående, för hälsan, inte för att vi tjänar pengar på att ha en viss kroppsfettsprocent?

Var försiktig med vilka mål du sätter upp. Bolla dem med din omgivning – är de ens rimliga? Och ska du verkligen ha höga mål inom ALLA områden i ditt liv?

Om jag skulle ha som mål att få ett visst antal kostrådgivningsklienter, alltid ha fullbokat på mina yogaklasser, hålla x antal föreläsningar, jobba lite mer på mitt extrajobb för att få in mer pengar, klara en viss armbalans på yogan, lyfta en viss vikt i marklyft, bli bättre på hopprep, lära mig kippade pullups, ha mer tid med min sambo, träffa vänner flera gånger i veckan, meditera varje dag, och laga ännu mer mat från grunden?

Sorry to say, men nånting måste ryka där. 

Alla grejerna jag beskrev är egentligen sådant jag vill och strävar mot, men långt ifrån alla är MÅL för mig. Jag måste vara realistisk – jag kan inte fokusera på ALLA de där grejerna. För vi alla vet ju att för att nå ett mål så måste vi fokusera på det. Ganska mycket. När jag klarade min första pullup så var det inte för att jag övat på det med gummiband en gång i veckan (den strategin hade jag i något år och det hände ingenting…). Nej, det var när jag började träna hela ryggen mer och oftare med massa olika övningar, gick in och försökte mig på några pullups efter varje yogaklass, och tog en pt-timme för att få tips om hur jag skulle ta mig dit.

Så mål kan ta oss superlångt, men då måste vi också vara villiga att göra jobbet för att nå dit. Och om vi inte vill gå in i väggen helt, så kan vi omöjligt göra ”jobbet” inom alla områden i livet samtidigt, eller ha massa olika mål som kräver mycket tid.

Jag gillar att skriva ned saker jag vill uppnå, att ha en plan, to-do-lists, tankar om vad jag drömmer om, och (långsiktiga) mål om vad jag vill förbättra. Ett tips här är att lyssna på en av mina favoritpodcaster Happier med Gretchen Rubin, där de i detta avsnitt gör en lista med mål: 18 for 2018. De sätter alltså upp 18 ”mål” för ett helt år, men är noga med att målen är ganska små och specifika (så istället för att skriva ”jag ska äta nyttigare” så skriver du kanske ”jag ska äta en grönsak/frukt till varje måltid”).

Jag skrev min sådan lista för i år i Thailand (19 for 2019), och har den snarare i bakhuvudet utan att stressa över den. Vissa grejer har skett helt av sig själv, och jag har förvånat kunna bocka av dem (kanske för att jag inte skrev ned ganska rimliga mål). Andra grejer är sådant som jag ännu inte fått tummen ur till att göra (som att bränna in en kolstålspanna vi köpte för 2 år sedan nu…) men genom att det är där på listan, så vet jag att jag kommer se till att det händer innan året är slut.

Så, jag gillar mål, men du kan välja hur du sätter upp dem. Och ibland, så kanske du också – medvetet – ska välja att inte hålla dem. Det har funnits veckor där jag inte fått till ens min egen minimumnivån av träning. Kanske för att jag känt mig utmattad, på väg att bli sjuk, varit för stressad eller varit tvungen att fokusera på annat. Och om ni är sådana som mig – som tidigare tränat för mycket och fått vänja er av med det dåliga samvetet om ni skippar ett träningspass ni planerat – så är det en rätt härlig känsla när man kommer till den punkten att man vågar ställa in något man planerat.

För er som sliter med motivationen till att träna en gång i veckan – kanske är det då inte så bra att strunta i målen för ofta. Men för er som tränar regelbundet, ganska mycket t.o.m… Så kan det vara en otrolig frihetskänsla när man faktiskt väljer bort något av ens mål. När man istället kan få tid till annat, oavsett om det är tid till någon viktig uppgift, eller bara tid att varva ner och kolla på en serie klockan fem en onsdageftermiddag. Dessutom – när det gäller träning – så kan den där extra vilodagen vara precis det man behövde för att faktiskt nå sina mål (som att klara en pullup, eller ta en viss vikt i marklyft).

ALLTSÅ. Mål är jättebra. Men sätt upp rimliga mål, väg in alla dina prioriteringar i livet (och bolla dem gärna med någon annan nära!). Och våga att, ibland, omformulera målen, eller bara välja att inte uppfylla dem alls.